Test 4 – Enchanted Arms – Xbox 360

Mangarollspel till nya krysslådan? Måste testas!

Japanska rollspel brukar vara reserverade för Sonys och Nintendos konsoler, men för att få japanerna att rycka till och skaffa en spelmaskin tillverkad i väst pressades detta kulörta lir fram.

Efter att ha tuggat sig igenom Oblivion, och förhoppningsvis även dess faecesbruna föregångare Morrowind, är det inte helt osannolikt att den xboxtrogne suktar efter sushidoftande rpg med spretfrillor av färgblinda utvecklare. Det är något speciellt, lite tjusigt, men framför allt vrålautistiskt med dessa asociala levlingshistorier. Nuförtiden när alla, inklusive fan och hans moster, är ute på den vilda webben och muppar runt i Blizzards WoW-värld istället för att frisera sig och skaffa sig ett vettigt arbete, kommer den här gammeltackan som bra omväxling.

För att poliklinist häva WoW-beroende är det indicerat med ett par timmar Guitar Hero 2 per dag efter någon veckas nedtrappning medelst Enchanted Arms.

Story: Det handlar om golems, ett stort krig, rädda världen och en massa annat fjams som man lätt glömmer bort. Ingen revolutionerande story direkt. Vad som däremot överraskar och livar upp är den underbart puckade dialogen. Troligen översättningsmissar staplade på hög, men trots allt väldigt underhållande. Ibland blir det lite väl mycket ”Dude Where Is My Car?” över det hela, men det skadar inte att spelet sticker ut på åtminstone ett plan. Man blir först och främst engagerad i de olika karaktärerna som är till synes plockade ur någon slags speedad sitcom.  

Grafik: No more, no less. Funkar, men bjuder inte på några direkta under. Det sticker ibland i ögonen p.g.a. de grälla färgerna som troligtvis kombinerats av någon utan vare sig vett eller sans, men framför allt utan känsla för färgkoordinaiton. Bandesignen har sina begränsingar, funkar bra i hi-techmiljöerna, men blir rätt så tråkig när det kommer till de mer organiska platserna på kartan. Den stora behållningen är alla monsterknuttar i form av s.k. golems som man kan införliva i sitt partaj. De senare finns det en uppsjö av som har formgetts av mer eller mindre inspirerade designers. 

Ljud: Final Fantasy ripoff så det visslar om det. Från bakgrundsmusik till trudelutten som spelas efter en framgångsrikt avklarad slagmålsomgång. Fjantigt, klent, men fyller sin funktion.  

Spelmekanik: Om man vill förflytta sig i spelvärlden är det ett förbannat springande som gäller. Efter ett tag dyker behändiga teleporterplattor upp så att man slipper de vråltradiga transportsträckorna som till en början är rätt så påtagliga. Världskarta då? Nej, det verkar som att dessa inte är på modet längre, och det är rena dyngan. Trots att de skänker i övrigt linjära historier en fuskigt falsk känsla av frihet så lyser de med sin frånvaro i det här spelet.

Levlar gör man som en tok. Med level kommer skill-points och med dessa kommer ytterligare möjlighet att sända kanonmat in i evigheten.

Fighterna, under vilka fienderna skall tuktas och läras tugga bult, är samma dynga som i de flesta rpg från solens rike. Man må ha en grid som man kan flytta runt sina kraftkarlar i, men det bjuder bara på begränsad variation. Man kan välja mellan ett antal olika attacker och … yada, yada. Same shit different game.

Hållbarhet: Det tar sina modiga 60+ linjära timmar att kravla sig igenom spelet. Repetitivt som skam, ibland lite träigt, men även meditativt mysigt för den levlingstörstande. Levlandet är såpass påtagligt att man efter dryga 50% av spelet öppnar en ren levlingsgrotta på 13 nivåer. Striderna har som sagt var ”välsignats” med ett tämligen oudda upplägg och passar alldeles utmärkt efter en hård helg på krogen.  Det största problem man stöter på är inte svårighetsbaserat utan tålamodsbaserat. Upplägget är nämligen på tok för enformigt för att man egentligen skall orka. Råkar det nu vara så att ens humör råkar vara i harmoni med spelets så är det bara att köra, annars kommer det vara lidande i mängder.

Slutkläm: Hyfsat fantasilöst, med lysande dialog och en bakgrundsstory som är lätt sövande, men som räddas av intrigspel och samspel karaktärerna emellan.

Betyg: 3/5